”Jag har ett förslag.” Den lutade sig fram, precis som min kompis April gör när hon har en hemlis att berätta. Även om hennes hemlisar aldrig är nåt bra. Eller ens är riktiga hemlisar. ”Om du inte berättar för nån att jag är här så kan jag fixa dina ögon.”
”Dra åt skogen!”
Den blinkade flera gånger. ”Det är vad jag försöker göra.”
”Jag menar, det kan du inte!”
”Varför inte?”
”Alltså, ingen annan har kunnat fixa mina ögon, förutom med glasögon.”
”Jag har vissa förmågor. Du förstår, om du…”
”Inte berättar för nån om dig?”
”Det är kärnan i det hela, kärnpunkten.”
”Hur vet jag att du inte förblindar mig? Du kanske är som såna där telefonförsäljare som lovar saker men bara luras.”
”Den började putsa fönster igen. ”Jag skulle aldrig göra så mot en varelse som inte har gjort mig något illa.”
”Så du menar att om jag gör dig illa så kan du göra mig blind?”
”Det är hemligstämplat.”
”Och om du fixar mina ögon och inte berättar för nån om dig så lämnar du vår åker?”
”Det är kärnan av det!”