Source text in English | Translation by Åsa_Maria K (#8453) |
I remember reading once that some fellows use language to conceal thought, but it's been my experience that a good many more use it instead of thought. A businessman's conversation should be regulated by fewer and simpler rules than any other function of the human animal. They are: Have something to say. Say it. Stop talking. Beginning before you know what you want to say and keeping on after you have said it lands a merchant in a lawsuit or the poorhouse, and the first is a short cut to the second. I maintain a legal department here, and it costs a lot of money, but it's to keep me from going to law. It's all right when you are calling on a girl or talking with friends after dinner to run a conversation like a Sunday-school excursion, with stops to pick flowers; but in the office your sentences should be the shortest distance possible between periods. Cut out the introduction and the peroration, and stop before you get to secondly. You've got to preach short sermons to catch sinners; and deacons won't believe they need long ones themselves. Give fools the first and women the last word. The meat's always in the middle of the sandwich. Of course, a light butter on either side of it doesn't do any harm if it's intended for a man who likes butter. Remember, too, that it's easier to look wise than to talk wisdom. Say less than the other fellow and listen more than you talk; for when a man's listening he isn't telling on himself and he's flattering the fellow who is. Give most men a good listener and most women enough note-paper and they'll tell all they know. Money talks -- but not unless its owner has a loose tongue, and then its remarks are always offensive. Poverty talks, too, but nobody wants to hear what it has to say. | Jag minns att jag en gång läste att vissa människor använder språket för att dölja sina tankar, men min erfarenhet är att ganska många använder språket istället för att tänka. En affärsmans konversation bör regleras av färre och enklare regler än någon annan mänsklig aktivitet. De är: Ha något att säga. Säg det. Håll tyst. En affärsman som börjar prata innan han vet vad han vill ha sagt, och som fortsätter efter det att han fått sagt det han ville, slutar i rättegång eller på fattighuset. Det första är en genväg till det andra. Jag upprätthåller en juridisk avdelning här och den kostar mängder av pengar, men den räddar mig i alla fall från att hamna i rätten. När man uppvaktar en flicka eller talar med vännerna efter en middag är det helt acceptabelt med en konversation som passar på en söndagsskoleutflykt med pauser för blomplockning, men på kontoret måste meningarna vara så korta som möjligt. Strunta i inledningen och utläggningarna och sätt punkt innan du kommer till ”å andra sidan”. Syndare måste fångas med korta predikningar och helgonen tror sig själva inte behöva några långa sådana. Ge dårarna första ordet och kvinnorna det sista. Pålägget ligger alltid mitt i sandwichen. Lite smör på endera sidan gör naturligtvis ingen skada för den som gillar smör. Kom också ihåg att det är lättare att se vis ut än att tala vist. Tala mindre än den andre och lyssna mer än du talar. Ty när en man lyssnar avslöjar han sig inte och han smickrar den som gör det. De flesta män berättar allt de vet om de bara får en god lyssnare och de flesta kvinnor likaså, om de bara får tillräckligt med skrivpapper. Pengar talar – men bara om deras ägare har en sladdrande tunga, och då uttrycker de sig alltid stötande. Även fattigdom talar, men det är ingen som bryr sig om vad den har att säga. |